Igår begav vi oss till mor och systra mi som bara bor ett stenkast bort för lite mat och mys. Emelie min syster lagade maten och vi stod för undehållningen. Eller Elliot gjorde det, vi assisterade honom bara.

Det bjöds på tacos. Vilket alltid är gott, vilket i sin tur leder till att man äter alldeles för mycket. Men vad gör det, man måste ju leva livet lite extra ibland.

Det här är det som ger mest livskvalitet enligt mig, att umgås med familjen.

Elin tvingade på Elliot någon slags hjälmliknande mössa. Taskigt.

När vi kom fram till min mamma så var ingen hemma. Vi fick snällt vänta i trapphuset.

Pappa och son myser. Underbart!

Sötis ligger och är, ja söt.

Uppdukat för 4.

Tacoskoncept. Nästintill fullbordat och perfekt.

Elliot väckte oss vid 09.00 tiden på Lördagsmorgonen vilket var alldeles lagom. För vi skulle ner på knallemarkaden som anordnades i byhålan Oxelösund. Upp och hoppa, in i duschen, äta frukost och redo att gå. Men nej, varken svärmor eller Elin är klara. Där står Elliot och jag redo för ett äventyr men får vänta ytterliggare 30 minuter.

Till slut kom vi i alla fall iväg. Marknader är värdelösa. Samma gamla skräp som alla tidigare år. Men det är ett social företeelse och det plockar fram varenda människa ur sin gömma. Kul att stöta på gammla vänner och bekanta.

Dagen avslutades med en picknick i parken i centrum där vi låg i gräset och njöt av livet och varandra. Ren livskvalitet.

Världen sötaste unge, Elliot med världens sötaste pappa, Andreas.

Närbild på Söte Göte.

Njuter av solen. Lever livet helt enkelt.

Livsnjutaren nummer ett. Jag, Andreas. Mannen, myten och legenden.