Det är få saker som ger mig sådan ångest som husvagnssemestrar. Att bo på en camping med massa människor som går runt i neongröna foppatofflor och orangea one-piece med svarta prickar. Folk som dricker folköl och grillar flintastek. Människor som kallar toaletten för dasset. Jag ryser.

Jag har aldrig förstått mig på vad som är roligt med att sitta massa timmar i en bil, för att parkera sig på en gräsplätt i samma land och trycka ihop hela familjen på minimal yta. Någon får sova på ett köksbord och en annan på en luftmadrass i förtältet för att alla ska få plats, och på morgonen går vi ner och tvättar oss under armarna i närmsta lilla damm. Good times, good times.

Kanske är jag fördomsfull, och får Sveriges enade vrede mot mig nu, men jag kan innerligt inte förstå vad som är semester med att bo i en plåtburk? Köp er en sommarstuga då istället, ett riktigt hus med en riktig toalett och en riktig dusch. Där ni inte har främmande människor som ligger och solar toppless med tomma taxöron hängande utanför er dörr. Varför knô ihop sig med massa människor som talar samma språk, har samma (brist på) kultur, och äter samma mat. Åk åtminstone utomlands och känn på hur det är att vara någon annanstans för en gångs skull.

Jag har svurit på min heder att aldrig sätta min fot i en husvagn. Det kommer jag aldrig göra heller. Vill ni mig något så finns jag i Italien.

Relaterade sökord: , , , ,